Så här såg köket ut innan renoveringen. En halv vägg stack rakt ut i rummet mellan fönstren, där kyl och frys stod. På andra sidan fanns inga skåp eller bänkar förutom två vitrinskåp i ena hörnet.
Det gamla köket följde planritningen nedan.
Och här är några 3D-bilder av hur det nya köket är tänkt att se ut. Det är ritat i IKEAs planeringsprogramvara (som suger hejdlöst men iaf gör det lättare). Ritningen stämmer inte helt med slutresultatet pga lite missar i vad programmet mätte från, så vi fick flytta om några skåp och skippa två smala 20-skåp, men i stort är det korrekt.
Vi (läs: Ciza) inledde med att tömma ur alla skåp och de som var tomma började vi skruva ner.
En leverans från IKEA anlände på eftermiddagen den 17/1. En imponerande samling kartonger som vi först inte trodde skulle få plats.
Efter lite omstuvning så utplacerades delarna i flera olika rum, beroende på när i renoveringen de skulle behövas.
Eftersom bastun används som förråd fick återvinningen hamna i hallen.
Första delen satte Ciza ihop - ett hörnöverskåp.
För att kunna ta reda på vilket kakel vi skulle ha var vi förbi kakelbutiken och fick låna hem flera olika kakelplattor för att testa. Vi tog till och med in en av de kortare bänkskivorna och en skåpslucka för att jämföra med.
Det vi fastnade för redan i butiken men var osäkra på blev det slutliga valet. Det är den vita vänstra plattan.
När man snart blir av med köket är det bra att laga mycket mat som kan frysas in.
Torsdag kväll innan stora renoveringsveckan flyttade vi kyl och frys och elektrikern kom så vi kunde plocka bort elen i väggen som skulle rivas.
Lördag lunch anlände Kalles pappa Jan Ivar och vi började ganska omedelbart att riva ut resten. Grannen som är rörmokarson hjälpte till med att koppla bort vask och kran. Det blev en nätt liten överraskning när det visade sig att väggen faktiskt är bärande. Så kvar stod en stolpe för att hålla uppe taket. Den inre stolpen, den vid ytterväggen och den tjockare balken är dock ditsatta efteråt och fanns för att fästa skåp och liknande.
Sen gav vi oss på att röja bort de sista skåpen och bänkskivorna.
Kaklet ville inte släppa fint och snällt (att försöka komma in bakom var helt lönlöst för då lossade bara små skärvor). Det tog med sig fina delar av gipsväggen som ju dock ändå ska byggas på så det är inget större problem.
Tudor sov tungt i vardagsrummet när vi bankade och slog ute i köket. De andra två höll sig mest utomhus.
Efter dagens arbetspass så satte vi oss med grannarna (inte rörmockarsonen utan den andre) och tittade på melodifestivalen. Christer Sjögren är ett skämt.
Katterna utforskade det konstiga rummet där köket var tidigare.
Söndag morgon kom elektrikern redan innan vi hunnit äta upp vår frukost. Vi diskuterade lösningar och ordning på saker och ting och sen satte han igång medan Kalle och Jan Ivar åkte in till stan för att leta efter en pelare att ersätta den gamla med, och för att köpa lite gipsskivor mm.
Tudor hjälpte elektrikern så gott han kunde.
När man renoverar kök blir nya köksplatser lite kreativa.
Mysan tyckte elektrikern var lite otäck.
Väl tillbaka från stan med en stolpe och annat så satte vi igång med att se hur mycket av den bärande delen som faktiskt var bärande. Stolpen längst in vid väggen var inte bärande och när vi plockade bort den och kollade så visade det sig att tvärbalken inte heller stöttade upp taket överallt, så vi kunde såga bort stora delar (och få mindre som stack ner i taket). Kvar lämnade vi 50 cm på var sida om den punkt där nya stolpen skulle stå.
Sen kunde vi lappa igen hålen efter där Jan Ivar hade kollat om det var bärande, samt hålen där vi tog bort överliggaren. Sen var det bara att resa stolpen, kila och spika den på plats och sen kunde den gamla tas bort.
Därefter fyllde vi igen hålen som blev kring överliggaren.
Köksfläkten inklusive skåp togs ner, så nu är inga skåp kvar. Tyvärr hann inte elektrikern med rördragningen i den väggen, men det fixas senare.
Första spacklingen avklarades.
Medan första lagret spackel torkade så passade vi på att slipa ner fönsterlisterna och tvätta resten av taket (andra halvan togs tidigare).
Grannarna kom förbi igen och hjälpte till med spackling och annat. Sen såg de ut så här.
Måndag morgon inleddes med en inspektion av spacklingen, lite slipning och bättring. Därefter gav vi oss på att sätta upp skivorna på väggarna, som skåpen ska skruvas i. Vid första skivan lyckades vi med konststycket att råka trycka in den blå ledaren i sockerbitsdelen som elektrikern satt över den bruna, så det blev kortis. Jan Ivar fick en liten smäll, men det gick ju förstås genom ledarna och proppen gick på direkten, så det var ingen fara. Men det var lite oväntat minst sagt.
Sen insåg vi förstås att vi missat att vi skulle ha gips i mitten där det ska kaklas. Så första skivan fick tas ner igen och sågas i två delar. Vi hann iaf inte sätta upp alla skåp, som Kalles chef gjorde. :)
Därefter rullade det på med skarvande och skruvande. Väggen är irriterande fattig på reglar, så det var ett rent helvete att hitta fästpunkter emellanåt.
Vi lappade de glipor som blev vid fönsterkarmen och spacklade. Det kommer slipas och målas förstås.
Resten av väggen gick bra förutom att de förbannade reglarna är allt för smala och konstigt placerade.
Tudor ville så hemskt gärna vara med så han gick och la sig lite obemärkt bland verktygen på diskmaskinen under lunchen.
Efter lunchen rullade det vidare med väggen mot väster och lagom till Ciza var hemma med nyinhandlad mat så satte vi upp sista skivan (nåja, hon fick vänta på vårt "ska bara" med sista skivan innan vi gjorde henne sällskap vid middagsbordet).
Efter middagen fortsatte Kalle och Ciza med att slipa spackel lite grann, städa upp och därefter måla taket och stolpen en första gång.
Tisdagen inleddes med att göra klart väggen vid dörren, den lilla snutten under fönstret mot norr och skivan under fönstret mot väst. Väggen mot grovköket hann inte elektrikerna med innan så där sågade vi till skivorna som ska upp så snart de fixat klart.
Stolpen slipades ner för att få den lite jämnare. Sen fylldes hålet i golvet där väggen stod, först med trä från den gamla väggen och därefter med en 6mm-skiva gips som blev perfekt för att matcha golvhöjden.
Jan Ivar slipade fönsterkarmen som blev ombyggd.
Stolpen fick sig en släng spackel till för att fylla ut lite skavanker. Alla skarvar, hörn, fönsterkanter osv där det ska bli tapet spacklades och fick en glasfiberremsa. Likaså spacklades alla skruvhål och liknande.
På eftermiddagen kom elektrikerna och började dra kablar och sätta i nya dosor i hålen. Vi lät dem jobba ifred istället för att försöka lägga golv samtidigt. Mycket rör blev det.
Det är ibland tur att väggen rasar när man river. Då kommer elektrikerna lätt åt att dra rör i den. :)
På onsdagmorgonen började vi med att sätta upp OSB- och gipsskivorna på sista väggen. Det blev även en liten snutt nere till höger där bänkskåpet tar slut som ska tapetseras. Efter mycket dividerande kom vi fram till att det enklaste och snyggaste blir att kakla ända från dörrfodret, istället för från skåpskanten som var ursprungstanken. Detta för att skåpen kom närmre dörren nu än det varit innan (pga skivorna) och för att det skulle bli en väldigt smal bit kakel att sätta inne i hörnet. Vi bestämde kvällen innan att skippa trappbrytaren som satt vid den dörren eftersom vi sällan kommer in från grovköksingången och därmed inte behöver kunna tända köket därifrån. Därmed blev det även bara ett hål att skära i första kakelplattan
Efter det så slipade vi allt som var kvar att slipa (pelaren, fönstret och lite i taket). Sen städade vi ur, dammsög golvet och alla spacklade ytor, flyttade runt och förberedde för golvläggning.
Men innan golvet skulle läggas så målade vi taket en andra gång och fönstret en första gång. Där måste nog dock målas med en tåligare färg andra gången eftersom det kommer vara vid diskbänken. Men det ser väldigt bra ut och man tänker inte på att det inte är exakt likadant som de andra fönstrena om man inte står och jämför dem.
Golvläggningen gick smidigt. Jan Ivar började lägga medan Kalle fyllde i lite tomrum för att få jämn höjd. Det gamla golvet var över lag väldigt jämnt och plastmattan var hel och bra så den fick agera underlagsfoam (ok då, vi glömde, jag kom på det nyss, men det är faktiskt sant att den funkar bra som det).
Kalle åkte sen in för att handla lister som ska sitta under överskåpen och ett extra bänkskåp i 30cm-bredd för att eventuellt använda vid rören eftersom ritningen vi gjorde i IKEAs program lurade oss att tro att vi hade marginal till dem. Under tiden la Jan Ivar klart golvet.
Och så här tjusigt blev det (förutom att det är ostädat).
Taket hade på kvällen även hunnit torka bra och det ser ut att ha blivit riktigt jämnt och fint efter andra målningen.
Torsdagen bestod till största delen av finlir för att få till sarg att ställa bänkskåpens bakkant på. Denna måste förstås vara helt vågrätt och ha en lämplig höjd för att passa skåp, ståhöjd, fönsterkarmar, avstånd till överskåp etc. Förmiddagen inleddes med förberedelser, genom städning och utflytt av verktyg. Listen som skulle agera sarg hämtades in och först klöv Jan Ivar en av dem i två delar för att den skulle gå att få in bakom elementrören.
Sedan tömdes kyl och frys för att kunna flyttas in igen på sina rätta platser.
När vi hämtat in kyl och frys märkte vi att elektrikern hade satt ett uttag en aning för långt åt vänster. Hade det inte varit för att det kommer en täckskiva till höger om frysen så hade det funkat, men nu skulle alltså täckskivan göra det svårt för elektrikern att få dit uttaget i efterhand. Så vi pratade med honom på telefon och beslöt att göra ett nytt hål längre in och lite ner (för att rören skulle räcka). Så gjordes, men det visade sig förstås att vi lyckats ta fel storlek på hålsåg på onsdagen, så vi sågade aningen för stort. Därför fick vi kila och limma, och vi satte förstås igen det gamla hålet med den gamla ursågade biten och kilade och limmade den med, för att senare kunna tapetsera över.
Sen kom Kalles mamma som passerade på väg upp till släktingar i sörmland, och vi åt lunch ihop. En mumsig gryta med bönor och annat nyttigt.
Efter lunch vidtog en stunds planerande av hörnet mellan fönstren eftersom det inte gick att göra som ritningen först var tänkt. Det tog några vändor innan vi nådde fram till en bra idé som kombinerade några olika tankar. Därefter började jobbet med att få dit sargen så exakt som möjligt. Utgångspunkten var de fästen till rören som gav oss en minimihöjd under vilken bänkarna inte kunde gå. Varje sargbit limmades med sättlim och skruvades på plats allt medan vattenpass kontrollerades för att se till så att de hela tiden var i våg.
När hela sargen var på plats, efter flera timmars exakt mätande, sågande, limmande, vågkontrollerande och skruvande så vidtog ännu en utstädning för att flytta ut skåpen på sina platser och börja få lite känsla för hur köket skulle komma att bli. Det var ganska mentalt tröttande att mäta in sargen så därför blev dagens sista ansträngning att kontrollera hur diskmaskinen kunde placeras. Vår första tanke - att ha den direkt till vänster om diskbänksskåpet - gick inte att genomföra då avloppsröret gick ner för långt till vänster. Därför fick diskmaskin och ett 40-skåp byta plats. I övrigt ska allt gå att placera ut under fredagen.
Tudor var förstås med och tyckte till om placeringen.
Så här ser det ut just nu. Det börjar kännas som ett kök igen.
Planen för fredagen var att börja sätta upp skåpen, till en början hörnskåpen för att sedan kunna fortsätta med underskåpen och få lite mer koll på bänkskivan. Morgonen inledde vi med att såga till listerna som skulle sitta under skåpen vid kaklet, medan frukostkaffet puttrade och äggen kokade klart. Listerna behövde kapas längs med för att inte sno för mycket plats för kaklet.
Sen åt vi frukost.
Därefter vidtog övriga lister för överskåpen.
Tudor övervakade nogsamt arbetet.
Medan Kalle åkte in och handlade mer lister och annat som behövdes så började Jan Ivar tapetsera, vilket sedan fortsatte under eftermiddagen.
Mysan hade vid det här laget lärt sig hur man tar sig in i bastun. Cizas snickarbyxor hängde på dörren vilket gjorde glipan stor nog för en katt att dra upp dörren. Det har hon sedan lärt sig göra även utan byxorna som hjälp.
Framåt kvällen var överskåpen på plats med hjälp från grannarna.
Efter en paus då vi tittade på På Spåret så tog vi tag i jobbet igen och fortsatte sätta upp bänkskåp.
Strax efter midnatt slutade vi för dagen och då såg det ut så här.
På lördag morgon satte vi dit det sista bänkskåpet. Diskmaskinen kunde inte ställas riktigt helt intill diskbänksskåpet pga avloppsröret som går ner i golvet precis under vänstersidan, så första tanken var att byta plats på 40-skåpet och diskmaskinen men då hade vi riskerat att få en skarv i bänkskivan precis över diskmaskinen. Men med en list längs framkanten på diskbänksskåpet blev det alldeles lagom avstånd för att skjuta diskmaskinen intill. Vi slapp även i och med det att luckan öppnades nästan rakt ut mot stolpen vilket skulle riskera att göra diskmaskinen lite bökig att plocka ur.
Sen prövade vi bänkskivan på för att se hur det skulle fungera både utseendemässigt men framförallt vad gällde skarvar och avstånd från väggen. Tyvärr är det ett gammalt hus så den långa väggen böjer sig som en banan med lite instickare vid reglarna, så avståndet till bänkskivan blir som mest ca 17 mm.
Eftersom vi inte var helt säkra på lösningar tog vi istället det som ändå behövde fixas innan alla bänkskåpen kunde sättas dit och fortsatte med över- och underskåp samt täckskivorna vid kyl och frys. Erik kom också över och hjälpte till.
Trots idogt arbetande kom vi inte längre i planerna med bänkskivorna då vi kände att det nog behövs experthjälp för att få det hela riktigt bra. Därför gav vi upp efter en förlängd lördag och Jan Ivar blev hämtad av Mariette vid 16-tiden. Tack för ett jättebra samarbete och en ovärderlig hjälp med köket! Så här såg det ut på lördageftermiddagen.
Söndag lunch fick vi besök av både Martin, Erik och Hanna och vi hjälptes åt med att fixa lite av varje. Martin fick raskt i uppgift att tillsammans med Kalle försöka få loss fläkten från gamla fläktskåpet och därefter montera upp det under det nya. Det slutade med att Martin utförde en total isärplockning av nya skåpet för att enklare kunna såga upp hålen för fläktrör mm, medan Kalle rengjorde fläkten (Erik och Hanna upplät vänligen sin diskmaskin för de delar som kunde köras i sådan).
Vi satte dit alla resterande överskåpen, inklusive borrning för vitrinljusbelysning och kilplacering där väggarnas icke-räta vinklar skapade allt för stora glipor.
Ciza och Hanna fixade lådhängare och satte på handtag och byggde ihop lådor.
Tudor agerade arbetsledare när han inte kelade med folk.
Mysan sprang ut och in och tog sig emellanåt en paus i hammocken på altanen. Duracell däremot höll sig undan, det var lite för mycket folk för att hon skulle trivas.
Eftersom IKEAs programvara hade satt in 171 cm höga kyl- och frysskåp så fick vi modifiera de överskåp som enligt ritningen skulle gå in, då vi har 180 cm höga skåp. Det gick alldeles utmärkt, särskilt tack vare att det visade sig att Erik och Hanna hade pelarborrmaskin som kunde användas för att borra hål för pluggar och liknande, så att IKEAs monteringsdelar kunde återanvändas.
Framåt kvällen var det så klart med alla skåp, förutom att överskåpen vid kyl och frys inte ska monteras fast förrän elektrikerna varit här och fixat med uttagen och vitrinljusbelysningen som kommer ut ur väggen där.
Sen bjöd vi allesamman på spaghetti och köttfärsås, inklusive Martins sambo Åsa som tog en paus i helgens extra-arbete och kom förbi.
På måndagen började Kalle jobba igen. Efter jobbet åkte vi förbi IKEA och köpte tre barstolar som vi tyckte kunde passa. De monterades ihop och provställdes och provsattes. De funkade mycket bra tyckte vi, både utseende- och bekvämlighetsmässigt.
Sen satte Kalle igång med att tapetsera, bland annat för att bli färdiga på de ställen elektrikerna skulle fixa på tisdagkvällen. Tudor tittade imponerat på husse som tapetserade i ilfart.
Samtidigt fortsatte Ciza bygga ihop lådor till bänkskåpen. Många lådor blir det. Sista lådan kunde dock inte byggas ihop då en skruv saknade gängor.
Katterna var förstås med och inspekterade. Duracell är tydligen ett riktigt ljushuvud för hon skulle prompt ligga i kassen med all belysning.
Det sista vi gjorde var att tänka igenom mer i detalj hur bänk- och vitrinljusfördelningen skulle bli och placera ut armaturerna på respektive plats inför morgondagens inkopplingar. Och så här såg det ut när kvällen var över.
På tisdageftermiddagen kom elektrikerna igen och började koppla in all belysning. De hade varit förbi IKEA för att fixa kontakter för att skarva ihop bänkbelysning med, men fått beskedet i informationen att såna inte fanns, sen hade de ringt kundtjänst på väg ut till oss och förstås fått svar att de visst fanns. Så vi åkte till IKEA medan de började montera, efter att vi hade gått igenom placeringen med dem. Tyvärr försvann fotona från monteringen spårlöst. Däremot kan vi visa hur elektriker kopplar in dimmer som de råkat koppla ur när de drog om kablar. Medan de höll på med det så markerade vi upp var alla handtagen skulle sitta på skåpsdörrarna.
Och så här tjusigt blev det med belysningen. Vitrin- och ljustlistbelysningen ska gå att köra på var sin brytare sedan, men de hade bara en tvåa med sig. Dessutom ska det upp plafonder i taket och de ska dra en kabel mellan fönstrena så vi får fönsterlampor vid alla tre fönstren. Lampa vid stolpen ska förstås också fixas.
Onsdag kväll var vi iväg på födelsedagsfika efter en sen hemkomst så när vi väl var hemma igen gick vi direkt ut och borrade hålen i skåpsluckorna med hjälp av grannarnas pelarborr. Därefter gick vi in och monterade handtagen framför TV:n. Det blev rena rama löpande bandet. Vi placerade ut luckorna i sina skåp för att kolla att de hade blivit korrekta.
Därefter monterade vi upp alla överskåpsluckorna. Underskåpen lät vi bli eftersom det bara blir bökigt att ha dem där när vi ska sätta fast bänkskivan. Vi höll först på att bli tokiga när vi inte fick ihop hur upphängningen skulle sitta, tills vi märkte att vi höll en del åt fel håll. Sen sa det "klick" som det skulle enligt beskrivningen. Vi kan avrekommendera att skruva upp luckor i 30-skåp, det är för trångt för skruvdragare och för tajt för att få bra plats att skruva för hand. Men till slut, efter lite svordomar, så var det klart.
Det blev en otrolig skillnad med luckorna på plats och vi är extremt nöjda med vårt val - och inte en enda blev fel.
Torsdagen utgjordes av röjning av allt skräp i trädgården eftersom SMHI hade lovat storm dagen därpå. Så allt bråte åkte in i garaget och ena bilen åkte ut.
På fredagen ringde Kalle runt för att höra om beslag för att dra ihop bänkskivor och hamnade till slut hos en snickare. Dessa antog sig även jobbet att såga till bänksskivor, så Kalle gjorde en ritning och lämnade till dem. Bänkskivorna kom vi överens om att lämna på måndagen så skulle de ha det färdigt mot slutet av veckan.
Lördagen var köksfri då annat låg på schemat.
Efter frukost på söndagen anlände Martin och vi tog itu med diverse uppgifter. Ciza tapetserade klart väggen mellan dörrarna, medan Kalle och Martin filade till och skruvade upp skåpen över kyl och frys. Det tillkom även senare en list mellan som täppte till mellanrummet.
Efter detta sågades alla sockellisterna till och hamnade på plats. Det är mycket mäta och fixa på marknivå så Martin krälade i stoftet mest hela dagen.
Det gjorde även Kalle för det var lite småbitar träskiva och tapetsering kvar innan listerna som döljer kablarna kunde sättas på plats.
Martin fick för första gången använda sin födelsedags-Dremel för att fila till en list.
Och så här blev slutresultatet. Ljuslisten ger mycket bättre ljus nu när inte hälften försvinner in under skåpen utan reflekteras ut av sockeln.
Måndag morgon kom supersnälla Martin med deras Jeep och släp och hjälpte Kalle att lasta på bänkskivorna, vilka de sedan åkte och lämnade hos snickaren. På kvällen åkte vi och handlade färg till fönster och stolpe och därefter lastade vi grannarnas hästtransport full med allt skräp som hamnat i garaget och så åkte vi och slängde det. Senare på kvällen satte Kalle igång med att försöka se hur illa snett det är vid hörn och dylikt och mätte med OSB-skiva hur stor differensen var. Det är förvånansvärt rakt på lång sträcka, men väggen är förstås inte rak däremellan. Om Kalle tänkt rätt ska en halv centimeter eller så läggas till långa delen för att ha att ta av på den lite kortare för att få den så tätt intill som möjligt.
Under tiden började Ciza spackla fönstren för att de skulle kunna målas dagen därpå. Sen var klockan natt.
På tisdagkvällen så satte Ciza igång med att måla fönstren.
Under tiden försökte Kalle kontrollera ytterligare en gång hur sjutton väggarna låg vinklade i förhållande till varandra. Det var mest frustrerande och bringade inte särskilt mycket klarhet.
Vi hade satt en OSB-skiva för ingången till köket för att inte katterna skulle komma in och kladda ner sig med färg. Stackarna var alldeles ifrån sig över att vi var på andra sidan.
Ciza var så fin så i sin lätt pubertala topp.
Efter fönstren var det dags för stolpen och därefter grundmålades elementrören.
Onsdag morgon åkte Kalle till snickaren med en ritning över vad han trodde var rätt vinklar och så. Snickaren konstaterade dock att enklast var att lämna lite marginal och sen kontrollera på plats och mäta och dra linjer för att såga till det sista senare. På eftermiddagen var så skivorna klara och vi åkte och hyrde ett släp, hämtade skivorna från snickaren och plockade sen upp Martin på vägen hem. Därefter inleddes operation Kontrollera Mått. Kalle och Martin gnuggade geniknölarna över exakt hur justeringen skulle göras och efter många om och men, en rejäl felritning som dock Martin kom på innan det var för sent, var till slut alla måtten färdiga för slutsågning hos snickaren på torsdagen.
Mysan hade tagit plats ute på skärbrädan som låg på köksbordet och var så söt så.
Två av bänkskivorna ligger fristående och den ena av dessa, till vänster om kylen satte vi på plats. Den andra, till höger om spisen fick vara utifall att vi kanske vill flytta in skåpet en aning för att minska glappet mot spisen. Vi provspritsade det silikon som verkade ha mest matchande färg och den visade sig vara perfekt. Sen satte vi maskeringstejp längs kanten av skivan och täcksidan. Vi la silikon på änden av skivan och tryckte dit den och skruvade fast. Sedan drog Kalle en extra sträng längs skarven och drog sen av överskottet med ett lätt tvålat finger. Slutresultatet blev vi mycket nöjda med. I bakkant blir det så småningom en liten list, som vi antagligen kommer försöka måla i en likartad färg.
Eftersom bänken var klar tyckte vi att det vore kul att göra hela den delen klar och få dit lådorna också. Det var lite lurigt att klura ut hur dämparna skulle sitta men sen fick vi dit de djupa lådorna längst ner. Men när vi kom till de grunda överst gick vi bet. Där hade nämligen frontarna hamnat upp-och-ner vilket gjorde att de inte stack ner som de skulle och därmed även stack upp för mycket och gick emot skivan. Tyvärr upptäcktes det inte förren nu och då hade vi redan satt dit handtagen och därmed kan de inte bara vändas. Vi var måttligt roade över att IKEAs beskrivning av lådorna var så usel att man inte kunde se hur fronten skulle sitta. Lösningen blir antagligen att göra en mall för att borra nya hål för lådfästena. Om det inte går får vi tyvärr köpa nya frontar. Det vill vi gärna slippa då det handlar om 12 lådor totalt.
Sen tog Ciza tag i att måla täckfärg på elementrören. Det blev jättefint även om det råkade bli en vanlig lackfärg istället för elementfärg. Men vi tror det funkar bra ändå då det är grundat med rätt sorts färg och rören sällan blir särskilt varma (elementfärgen är gjord för att klara 80-90 grader).
På torsdag morgon körde Kalle fyra av bänkskivorna till snickaren för att få det sista tillsågat. Vid lunch var det klart och eftersom släpet var hyrt till kl 15 tog Kalle en långlunch och körde hem skivorna. Tudor älskar att bita på tejp, särskilt packtejp.
Han blev som ett monster. :)
På eftermiddagen åkte vi runt och lämnade tillbaka sånt som inte blivit använt. Återbäringen kommer väl till pass för att betala snickaren.
Fredag eftermiddag åkte Kalle förbi Electrolux Home på jakt efter skyddsfolie till bänkskivan att ha där diskmaskinen står. Där fick han veta att det ska följa med bänkskivan, så in på IKEA och kolla med dem. Jodå, det finns, men man får det bara medskickat om man köper vitvaror därifrån, inte bänkskivor. Hur de tänker när de säljer ett helt kök inklusive bänkskivor men inte skickar med en sån vet nog bara herr Kamprad. Det är ju inte helt ovanligt att man har diskmaskin i köket, särskilt inte när det var inlagt i ritningen. I alla fall så blev det inhandlat och sen bar det av hemåt för att hjälpa Martin och Ciza som redan hade satt igång. Ciza hade tagit fina foton på snödroppar och hängsälg. Snart är det vår!
Vi inledde med att först rikta in bänkskivan för att såga ut för elementrören. Det känns alltid lite nervöst att sätta borr och såg i en bänkskiva, särskilt när den är tillsågad hos snickare och inte enkelt kan ersättas om man gör fel.
Under tiden var Ciza ute i förrådet och sågade och målade taklist för att vi skulle ha den på plats när elektrikern kom och drog den sista sladden för fönsterbelysningen. När bänkskivan var sågad gick vi gå lös på fönsterfodret som krockade med bänkskivans bakkant.
Erik kom över och hjälpte till. Det var mycket klurande, tänkande och provläggning innan vi bestämde i vilken ordning vi skulle börja sätta ihop skivorna. Ciza led av vårt skitpratande och att det inte tycktes hända något.
Katterna led ingen nöd, för de fick god lyxmat som de glatt mumsade i sig. Mycket ovanligt att se alla tre äta samtidigt. Ciza började plocka i ordning i hallen igen, nu när vi inte skulle springa där med stora saker längre.
Sen bar det av med att tejpa, limma, silikona och skruva ihop bänkskivorna. Vi började i det lilla hörnet vid frysen för vi hade kollat att allt gick att få på plats med start där.
Duracell övervakade arbetet.
Martin hade skåpstjänstgöring och klättrade glatt in och höll upp änden så Kalle kunde limma och spruta på silikon, därefter skruvade han fast beslagen som sitter i urfräsningar på undersidan.
Mysan höll sig utanför. Duracell vaktade ingången.
Två skarvar till så hade vi fått ihop bänkskiva ända fram till skåpet bredvid diskmaskinen. Det var tur att vi tänkte så mycket, annars hade det kunnat gå käpprätt åt skogen med att få ihop skivorna. Nu var klockan en del så det fick räcka och vi åkte istället till Martin och Åsa och käkade och snackade skit. Mycket trevligt.
På lördagmorgonen ringde elektrikern och undrade om det var grönt för honom att komma och dra den sista ledningen och sätta täcklist inne i överskåpen. Vi steg upp och började sätta dit taklisten som Ciza sågade och målade kvällen innan. Vi upptäckte dock att fönsterfodret vid lilla fönstret hade hamnat lite högre upp så vi fick modifiera det lite. Det ska ju ändå spacklas och målas för att dölja spikhuvudena, så det gjorde inte så mycket.
Efter frukost åkte Kalle iväg med en skvätt silikon på en papptallrik och en laminatbit från bänkskivan (sån man ska sätta på avsågade kortsidor) till Flügger för att försöka få tag på en passande färg till listerna i bakkant på bänkskivan. När elektrikern var klar och hade åkt tog vi mod till oss och bestämde oss för att såga ut för diskhon alldeles själva. Först kontrollerade vi placeringen av skivan mot vägg och övriga skivor, sen ritade vi på undersidan hur hålet i skåpets överdel låg. Utifrån det mätte vi upp en lämplig placering på hon, ritade längs kanten och ritade sen en centimeter innanför för att såga.
Ciza testade även om det gick att sitta vid bänken och surfa. Det gjorde det. :)
Återigen ett lite nervöst ögonblick, om än inte fullt så nervöst då skivan inte var tillsågad utan "bara" urfräst för beslagen, så hade det skitit sig hade vi kunnat åka och köpa en ny, inklusive fräsborr för att försöka fixa det. Men det är ju kul att slippa sånt.
När vi började såga märkte vi att bladet satt snett. Hela foten satt på sniskan. Som tur var sågade den snett åt rätt håll, så det var ingen fara. Det var dock tungt nåt så in i bänken (höhö), trots sprillans nytt sågblad, så vi fick lösa av varandra för att inte bli helt slut.
Till slut, efter mycket svärande och minst lika mycket sågdamm så var det ett stort fint hål i skivan.
Vi provade att lägga dit diskhon och den passade perfekt. Sen lackade vi den sågade kanten för att skydda den från eventuellt vattenläckage. När det var gjort var klockan mycket och det fick torka i lugn och ro över natten.
Martin anlände strax efter halv elva på söndag förmiddag och vi satte igång med att först få dit skyddsfolien på underkant av bänkskivan.
Ciza fick i uppdrag att åka till Biltema och handla håltagare för att ha när blandaren ska sättas på plats. Hon fick även ett par förvirrade samtal av Kalle för att inhandla maskeringstejp och en strömbrytare så vi kunde slå på och av all bänkbelysning vid spishörnet på ett ställe. Under tiden började vi arbetet med att få diskhon på plats. Först använde vi IKEAs häftmasseliknande sak för att täta, men det var ett rent helvete att i efterhand försöka finjustera placeringen av diskhon, så vi gav upp och tag loss den igen och körde istället på den gamla beprövade silikon-metoden (det visade sig senare att vår andra granne hade kommit till precis samma insikt när de gjorde vid sitt badrum). Fästena som diskhon skruvas i bänkskivan med var av usel kvalité och verkade överhärdade så en bröts när vi skulle ha den på plats och gick ännu mer sönder när vi försökte böja till den. Dessutom måste de vinklas 90 grader utåt innan de kunde komma på plats istället för att bara hängas i hålen, vilket vi förstås märkte först efter att vi hade haft på silikon och lagt den i hålet, så vi fick lyfta och försöka undvika kladd så långt som möjligt. IKEA ligger inte bäst till om/när Martin och Åsa ska renovera köket.
När diskhon var på plats kom Ciza tillbaka och Martin skruvade flinkt dit brytaren. Det är väldigt skönt att kunna tända och släcka alla fem armaturerna kring spisen på ett ställe istället för individuellt. Om ni undrar så kommer inget av sladdar och annat att synas sen när täckskivan är på plats.
Med diskhon klar så satte vi ihop de sista bänkskivorna. När de fått härda kan vi koppla in vattnet igen och sen ska de bara skruvas fast i skåpen så är det klart för lådor, luckor, kakel och lister. Det är inte långt kvar nu till vi kan börja använda köket igen, vilket ska bli väldigt skönt.
Eftersom Martin har bra mycket bättre koll på elgrejer än vi passade vi på att sätta dit takplafonderna, eftersom det inkluderade lite sladdragning och så. Det blev dock provisoriskt för kabeln vi hade var inte den bästa. Hittar vi lämplig täcklist så blir den kvar, annars byter vi. Sen ska täcklocken skruvas på plats också, så blir det så snyggt så. Plafonderna sitter i alla fall där de ska vara och är testade. De dimmrar mycket fint.
Till sist har vi några bilder på tapeten då det ryktas att de ser beige ut när de i verkligheten är gröna. På de här fotona ser de i alla fall gröna ut på Kalles laptop, även om det förstås är lättare att se i verkligheten.
Vi var hemma sjuka på måndagen, och Robert var snäll och kom på dagen och kopplade in vatten och avlopp medan vi tittade på.
Efter diverse svordomar från Robert om hur trångt det var emellanåt så var det till slut inkopplat och vi kunde för första gången på drygt tre veckor spola vatten i köket. Dock var inte avloppet inkopplat än.
Både husse och Mysan tittade intresserat på när Robert anslöt avloppet.
Sen var det äntligen klart och vi kunde avnjuta ett fullt fungerande kök igen. Bland det första vi gjorde var att köra diskmaskinen. Underbart!
Vi firade med att steka pyttipanna. Katterna firade med att dricka från nya kranen.
På tisdagen fixade vi med takplafonderna och satte i hyllor i hörnöverskåpen.
På onsdagen åkte Ciza iväg med jobbet över natten och Kalle hade planerat in att överraska med att försöka hinna kakla. Det blev lite kringkörande för att fixa kakelsåg, primer, masonitskivor etc. Väl hemma satte han igång med att kladda på primer på gipsskivorna för att kakelfixen skulle sitta bra.
Martin kom och vi jobbade på för att försöka hinna. Först skruvade vi fast bänkskivorna där de skulle ligga.
Därefter började vi mäta upp och planera i vilken ordning kaklet skulle sättas. Vi provsågade en platta som hade blivit skadad (det var den vi haft framme och testat med och sånt). Sågen drog en aning snett, men det märktes inte på kortändan, däremot så kärvade klingan när man körde på långsidan. Men det var guld värt att ha en riktig såg för att kunna kapa så korta bitar som vi behövde då det var precis så att plattorna inte gick in på vissa ställen.
Därefter mätte vi upp placeringen av första uttaget så exakt vi bara kunde och sågade därefter ur med en volframkarbid-såg. Ett utmärkt hjälpmedel för finlirande även om det var lite tungt att såga så vi fick turas om.
Tiden flög men vi hann åtminstone såga till alla plattor som vi vågade såga. Några lämnade vi till dagen efter för att finjustera efter hur det blev vid uppsättningen.
På torsdagen hämtade Kalle upp Ciza, sen kom Martin ut och vi fortsatte med kaklandet.
Under tiden byggde Ciza ihop de minst sagt irriterande krångliga hörnskåpens snurranordningar och dörrarna. Diverse svordomar senare om det stora möbelföretaget så hade hon fått ihop två skåp. Med fler luckor på plats börjar det kännas riktigt mycket som ett färdigt kök.
Det tog en stund men till slut så var allt kakel på plats.
Fredag morgon kontrollerade vi att kaklet fortfarande satt uppe, vilket det som tur var gjorde. På ftermiddagen åkte vi och inhandlade en spotlight som ska sitta i taket vid stolpen. Ciza byggde ihop det sista hörnskåpet och vi kollade lite hur kaklet såg ut efter att stödet tagits bort. Sen satte hon dit de lådor som gick att få på plats, och tog bort frontarna på de som vi måste borra om. I övrigt tog vi en lugn fredagkväll.
Lördag plockade vi först undan en hel del, fick tillbaka vårt badrum som varit halvt kök och dessutom dammsög Ciza hela huset. Under tiden började Kalle foga kaklet. Det var lite svårt att komma åt med gummiskrapan, men till slut så var det på plats.
Efter det var det dags att släta ut fogen och få bort överflödet med svamp. Lite pyssligt det med och framförallt är det lite jobbig arbetsställning att stå böjd in under skåpen. Ciza hjälpte till med att torka upp då Kalle hade läst fel och trodde det skulle vara rikligt med vatten och inte väl urkramad svamp. Men det gick bra i vilket fall som helst.
Och så här blev det. I dagsljus ser man mönstret på kaklet bättre än när lamporna är på. Eventuellt ska en del fog skrapas bort och ersättas med silikon, framförallt i hörnet och eventuellt i kanterna mot lister och foder, men vi ska kolla först hur den beter sig.
På söndagen plockade vi undan lite mer och kollade hur stora lister vi kommer behöva för att täta bakkanten på bänkskivan. På de flesta ställena klarar vi oss med ca 10 mm, men vid en vägg får det bli lite grövre. Å andra sidan gör det inget för det är gott om utrymme där ändå. Sen satte vi igång med att borra nya hål i lådfronterna som hade hamnat upp-och-ner. Vi lånade grannarnas pelarborr och borrmallen som Martin svetsade ihop tidigare funkade kanonbra och gjorde så att alla frontarna passade som hand i handske med de nya hålen.
Innan vi satte dit de sista lådorna i skåpet till höger om spisen så såg vi till att höja upp det till samma nivå som bänken till vänster. Av någon anledning hade det diffat en dryg centimeter mellan skåpen, antagligen pga att golvet inte var helt rakt inne vid väggen. Men med lite kilar och skruvande på fötterna så fick vi upp det. Dock märkte vi att bänkhöjden var så pass mycket högre nu än vad som är normalt att det blev en rejäl glipa vid sockeln. Vi får se om vi försöker skaffa nån annan vit bräda att byta ut den mot.
När så skåpet var i rätt höjd kunde vi sätta dit de sista lådorna. Det gjorde oerhört mycket för att det skulle kännas enhetligt kring spisen. Att inte se in i skåpet gjorde enorm skillnad.
Sen var det bara ett ställe kvar att täcka - det lilla hålet ovanför diskbänksskåpets lådor. Det går ju inte in någon låda där uppe utan tanken är att man ska skruva dit en lådfront med några vinklar. Eftersom vi inte hade gjort det innan vi monterade skåpet blev det lite pilligt att komma åt, men det gick. Efter lite justering av luckan blev det kanon. Därefter testade vi om en spotlight vi inhandlade i fredags skulle funka vid stolpen, vilket den verkar göra, och så satte vi upp krokar vid fönstrena för att hänga lampor senare och slängde in kartong i garaget för att den inte skulle fortsätta blåsa omkring i trädgården.
Måndag till onsdag var vi båda sjuka och gjorde inte många knop hemma. Vi försökte stoppa in lite saker i skåpen emellanåt, framförallt på onsdagkvällen.
På torsdagen åkte Kalle och köpte kakellist för att sätta mot bänkskivan den bit där det är kaklat. Efter middagen satte han igång med att få dit dem. Först provlades alla listerna för att se att det var tillräckligt och täckte överallt.
Sen blandades det till en liten skvätt fix.
Sen var det bara att börja fästa dem. Det gick hyfsat smidigt även om det var lite pilligt och kladdigt.
Och så här blev det. Nu väntar silikon, vit och mörkgrå (samma som mellan bänkskivorna) så är det vattensäkrat, därefter blir det vanliga trälister på de övriga ställena.
Under tiden satte Ciza in det sista i skåpen och så här hemtrevligt ser det ut med alla vitrinskåpen fyllda.
Under slutet av mars har diverse småskvättar med jobb utförts. Till att börja med tätades kakellisten med silikon, först i nederkant och sedan i överkant. Det fick sen härda innan mellanrummen kunde fyllas för att inte det vita och grå silikonet skulle blandas.
Resultatet blev finemang.
Och titta här så mycket folk man kan vara i det nya köket utan att ens vara ivägen för varandra. Och då envisades folk ändå med att nästan bara använda de "nya" delarna av köket.
Gott om bänkyta är guld värt när man ska göra en sjuhelsikes massa pizza.
Det är till och med nästan dansutrymme i köket, vilket Sofie visar.
Vi har dessutom satt upp diverse lister, bland annat alla taklister, och fått klart med insättningen av alla saker i skåp och lådor, inklusive inhandlat och satt in bestickslådor. Så här ser köket ut nu.
Söndag fick vi tummen ur och satte upp tavellisterna vi målat vita på den nästan tomma väggen mellan dörrarna.
Hit har vi inte kommit än, men vi är på god väg.